Äntligen...

Gårdagen bjöd mig på strålande sol och härlig skogsaktivitet 

tillsammans med mina underbara colliepojkar.

Ljuset har återvänt och värmen kommer sakta men säkert tillbaka. I skogen börjar mossan titta fram ordentligt, 

så nu äntligen blev det spår för fösta gången på mycket länge :).

Bamze fick ett ca 200m långt spår med många vinklar. 

Han kändes väldigt ivrig och drog mig fram genom spåret. Han var superlycklig över att äntligen få göra något, 

men tyvärr kändes han inte så noggrann.

-Eller om det blev lite för svårt på de ställena där snön låg kvar, vad vet jag. 

 

Vissa vinklar tog han klokrent, andra lyckades han släpa mig rakt igenom 

och på något ställe genade han massor i vinkeln och gick med alldeles för hög näsa. 

Jag tror faktiskt att han vädrade in den apporten :/

Men men nu har vi varit ute vår första vända, han hade inte glömt hur man gjorde 

och jag hoppas på att det blir en tur snart igen.

Förhoppningsvis kanske vi kunde få till nån spårträff, med någon som man kan få lite bra tips ifrån...

Diezel blev oxå mycket glad över att äntligen få komma ut i spårskogen,

 han har inte alls samma tempo och han känns alltid mycket noggrannare än sin bror. 

Diezels spår var en aning längre, ganska många vinklar det oxå och lite klurigt upp på en stor sten. 

Jag har märkt att han tycker att det blir ändå roligare när jag försöker att klura till det lite.

- Men just vid de snöiga partierna hade även han det mycket svårare.

 Men han hade inga problem med att plocka  apporterna 

och i det stora hela tyckte jag att båda pojkarna skötte sig bra.

Nu är det dags för frukost, båder för husse, matte och hundarna. 

Sen får vi se vad den soliga ljuva dag tänker bjuda oss på.

Önskar er alla en underbar helg.

Kramar Ida