Frustration i träningen...

 

 I fredags fick jag för mig att jag skulle träna lite med Bamze. 

Det kändes så bra och jag planerade att vi skulle träna på hoppet, inhopp.

Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, så när vårt lilla träningspass var slut så var det enda jag kände en stor frustration och massor av irritation.

Jag visste varken ut eller in, eller hur jag skulle gå vidare.

Så jag tänkte att jag var tvungen att ta hjälp av vår lydnadsinstruktör, så jag skrev några rader till henne...

•  Hej!!
  Jag var så inspirerad igår när jag kom hem ifrån kursen och jag kände mig lika inspirerad när jag kom upp i morse. Det vi har tränat allra minst på är hoppet, så jag hävde mig ut och byggde ett lite provisoriskt hopphinder. Tog en gammal skiva som är typ 15cm högre än Bamze och satte upp den med två stolpar. Tänkte på det du sa att det är bättre att höja än att sänka.
  Tänkte att jag skulle börja att testa med Diezel, under tiden fick Bamze ligga plats. Diezel var jätteduktig och hoppade, men jag blev arg på Bamze som reste sig. Tydligen alldeles för svår störning, så jag blev jätteirriterad på mig själv. Han fick ligga plats en stund till och sen bytte jag hund.
  Satte upp Bamze ganska nära hindret och gick över på andra sidan. Han har aldrig hoppat så högt förut.
  Sa hopp och han hoppade över och kom in och satte sig fot. Jag blev riktigt förvånad och berömde. Men i efterhand inser jag att jag berömde inte alls så mycket som jag borde, han var ju verkligen superduktig. Han hoppade ju utan att jag höll på med en massa extrahjälper i form av kroppen och han kom in till sidan. (jag ångrar mig så att jag inte slutade redan där, eftersom han aldrig någonsin har gjort ett så bra hopp förut)
  Men jag blev väl glad och körde två gånger till, nästan lika bra. Självklar fick han beröm, men inte heller nu så mycket som jag inser att han skulle få. (och inte slutade jag där heller )
  Jag backade och satte honom ett par steg längre bak, när jag sa hopp tvekade han, men han hoppade. Provade igen men lite närmre igen, nu tvekade han och tänkte gå runt i stället. Jag sa ifrån och satte upp honom igen ganska nära. (jag kände ju hur jag själv blev mer och mer frusterad, samtidigt kände jag att jag ville få till ett bra avslut) Fick visa med både kroppen rösten och handen att han skulle hoppa. Han tvekade massor och jag fick ta till en boll till hjälp.
  Det hela slutade med att jag sprang med honom mot hindret så han fick hoppa och fick bollen i belöning.
  Jag känner mig sååååå fruktansvärt dum och irriterad på mig själv. Vet inte varför jag inte var duktigare med berömmet från början, eller varför jag inte kunde nöja mig med att han gjorde tre jättebra hopp. Det är mitt stora problem att jag alltid vill lite till och då har jag gått för fort fram.
  -Hjälp hur går jag vidare...
  Min tanke är att sänka, för att få till den där rätta känslan som han hade i första hoppet och verkligen berömma ordentligt, med både röst, klappar, lek och godis. Tänker jag tokigt eller tänker jag rätt???
  Hur skulle du göra???

  
  

  
  

  
  

  Mvh Ida och Bamze
  
  
• 
  

  
  

  LUGNT och fint!!!
  Det låter som om DU verkligen fick till ett "träningspass" och inte bara lite "hoppövningar".
  Det ÄR inte farligt att det blir som det blev, snarare tvärtom.
  Hoppar han för att han tycker att det är kul eller för att DU säger till ?!?
  Nu låter det som att han hoppade för att det var kul några gånger och när det började ta emot så kom tvekan. (ok att du kanske kunde ha blivit "gladare"för att han skulle tycka det var kul några gånger till)
  MEN istället ställde du KRAV samtidigt som du hjälpte honom att göra rätt!!
  Eller hur....???!
  Jag tycker det är att "träna" hund för att ni ska bli bättre och det är ju det, det går ut på - tycker jag !!
  Jag skulle göra likadant som du gjorde - om hunden börjar strula så hjälper jag den att göra rätt - då känns det som att vi har tränat.
  Kör på !!! 
  
  
  
• Tack så jättemycket för ditt snabba svar...
  

  
  

  Nu känns det redan bättre
  Du har helt rätt, Bamze är ju faktiskt så i många situationer. Det är kul först och sen när det ställs krav så måste han testa om han verkligen måste göra som matte säger.
  Då tränar vi bara vidare, så ses vi på Torsdag.
  Önskar dig en underbar helg!!
   
  /Ida och Bamze
  
  

    

  Tänk vad bra det är när man får någon annans sätt att se på saken. 

  Jag bestämde mig för att jag skulle testa 1gång, bara för att se hur han reagerade och hur han gjorde.

  Jag sa hopp och visade lite lätt med kroppen och han gjorde ett jättefint hopp igen, 

  även denna gång med glädje :)

  
  

  / Ida