Känner mig stolt...

Jag känner mig så nöjd med förra helgen, trots att det blev lite blandad kompott. 

Killarna och jag debuterade i fortsättningsklassen och plockade med oss 4 godkända rallyrundor hem :o).  

Tävlingen gick av stapeln i Fagersta. Så husse, jag och colliepojkarna åkte hemifrån straxt innan halv tolv i lördags. 
Vi träffade Ann, Moa och lilla E efter vägen och tog följe med dem.

Väl på plats i Fagersta fick vi stryka oss på listorna och efter en lång stund kom banskisserna upp.

På bana A var det Katarina Strömberg som dömde. Det var en lite klurig bana med flera av våra svåraste moment i fortsättningsklassen som "snurra" och "8-ans frestelse", sen på slutet blev det flera skyltar i rad i springtempo som på sista skylten övergick i långsamt tempo och sen in i mål.

Bana B var gjord av Marketta Mokko som dömde. Den började precis som Katarinas bana med en "snurr-skylt" följt av en "360vänster-skyllt". Det var en rolig bana som kändes lätt att hitta i. 

Trots det så är det ju så lätt att glömma bort sig.

Först blev det banvandring på den första banan och sen gick vi direkt över till den andra banan och hade banvandring där oxå. De andra tävlingarna jag varit på har jag alltid gått banvandringen så länge som varit möjligt och verkligen försökt att memorera hur banan är uppbyggd och vilka skyltar som kom efter varandra. Men det kändes helt omöjligt nu när man gick två på en gång och dessutom hade vi ju startnr 1.

♥

Bamze: 

 

Som sagt, startnr 1 och matte var supernervös. Men det var bara att bita ihop och försöka att hitta den där bubblan. Jag gick fram till banan, tog av Bamze kopplet, drog igen dragkedjorna till alla godisfickor, gav honom en sista skinkbit, tog ett djupt andetag och klev in till startskylten. Allt kändes bra och jag fick med mig honom hur fint som helst genom hela banan. Det enda jag själv hade att anmärka på var att det kändes som att det blev sena sättanden,
(så detta skall vi försöka göra något åt, funderar på att ta till klicker och träna in mer tempo).
Jag försökte att verkligen ta skyllt för skyllt och när vi började komma till sista tredjedelen av banan tänkte hela tiden, kom ihåg och spring kom ihåg och spring och sen gick vi sakta, sakta in i mål :)
Min känsla var bra och jag kände mig jättenöjd med Bamzes prestation.

När vi kom ut fick vi massor av beröm av över hur fint det sett ut :)



På bana B hade jag startnr 7 och skulle gå efter Ann och Moa. Så jag satte mig i lugn och ro ner och filmade Ann när hon gick första banan. Helt plötsligt kommer de och ropar att jag skall in på andra banan. Det blev kaos i mitt huvud. Jag stängde av kameran tog Bamze och rusade dit.

Försökte att lugna ner mig och göra samma procedur som vid första banan. Men det kändes inte alls bra! Bamze hängde på, men jag hade inte alls samma härliga känsla som på första banan. Vi tog oss igenom, men jag tyckte att han kändes lite segare och lite mer disträ, vilket säkert berodde på en uppstressad matte och att vi nyss hade kört.

♥

Diezel

Diezel hade startnr 14 på första banan. Husse tog ut och rastade honom och jag tog över när det var 2-3 hundar före oss. Han sa att jag inte skulle gå nära nån hund där, för han litade inte alls på den som hade hållt på och morra och haft sig bredvid buren där Diezel legat. 

Märkte på Diezel som är så "polisig" att han spände upp sig när han hörde en av hundarna morra till där bredvid planen. Men jag försökte få igång honom och lagom som det var dags att gå fram mot planen så fick jag med honom sådär fint som han kan gå ibland. 

Vi ställde upp oss, det tog lite extra tid för domaren var tvungen att gå in och lägga rätt det rivna hindret. Jag kände att vi tappade fokus men jag lyckades få med honom hyfsat när vi startade.
Första "snurr-skylten" gjorde han klockrent :) och "8ans frestelse" gick oxå över förväntan. Sen började han prata och i takt med det tappade han mer och mer. Lagom som vi kom till kanten av banan så började hon med hunden som hade legat och morrat att klättra på A-hindret som stod nära banan, vilket gjorde att Diezel tappade fokus totalt. Vilket gjorde mig hur frustrerad som helst och vi hamnade verkligen i en ond spiral. 
Men men vi försökte ta oss igenom banan och vid sista skylten lyckades jag samla in honom lite, men jag var sååå missnöjd när vi klev över mållinjen.
Jag var så säker på att det absolut inte hade blivit någon godkänd runda över huvud taget :(.
Trots det så försökte jag att berömma honom, min vackra vackra colliekille.

 Vi gick till skuggan och jag beklagade mig över hur dåligt det hade gått. Men min älskade A och mina fina vänner peppade mig att ladda om och ta med mig den där sista braiga känslan.

På nästa bana hade vi startnr 17.

Jag tog några djupa andetag och försökte verkligen att bara vara här och nu tillsammans med Diezel när vi var på väg ner till banan. Vi tog den tiden vi behövde innan vi gick fram till startskylten och väl där försökte jag få fokus innan jag startade.

Första Snurrskylten gick lika fint som på första banan och jag fick med mig en mycket bättre känsla banan igenom. Vi tog skylt för skylt, jag kände att det blev lite fel här och där och flera sneda sättanden, men känslan och glädjen vi faktiskt lyckades hittade tillbaka till kändes underbar!
Och när jag klev över mållinjen kunde jag verkligen berömma honom från hjärtat. 

Min goa älskade colliepojk :)

♥

När väl prisutdelningen kom så blev Bamze och jag uppropade på en 2:a placering med hela 98 poäng.
Jag blev så glad och domaren Katarina sa: Det är alltid lika kul att se er när jag kom fram och hämtade protokollet, den fina rosetten och så fick Bamze själv välja sitt pris, valet föll på en lila/vit filtfläta som han blev så mallig för.

När man läste protokollet visade det sig att han hade fått 1p avdrag för ett sent sättande och 1p för att han rörde på sig när han skulle sitta still och jag gå runt honom
(om jag inte minns fel så fick han ett avdrag på samma moment senast vi tävlade oxå)

På kommentaren läste jag:
"Fantastiskt snygg runda!"

Å vad glad och stolt jag blev.



♥

De övriga godkända ropades upp och som sista godkända runda på 13:e plats och med 70poäng ropade hon upp mig och Diezel.
-Det blev verkligen dagens överraskning, eftersom jag var så säker på att vi inte ens var i närheten av att klara oss på första banan.

På kommentaren stod det: "Lite svajigt idag. Matte jobbar fint!"
Det var avdrag både lite här och där. 2st 10poängsavdrag, 3+1p för bristande samarbete. 4p för sena sättanden och 2p på helheten.

Trots att jag inte är nöjd över vår prestation, så är jag ju självklart jätteglad över att vi fick med oss en godkänd runda hem.

 ♥

På bana två kom Bamze på en 6:e placering med 95p. När jag läste protokollet så insåg jag att det var mitt fel att det inte blev en bättre placering. Jag lyckades med att göra ett förarfel som resulterade i 3p avdrag och själv fixade han två fel, 1p för nos och 1p för sent sättande.

På kommentaren stod det:
"Snygga svängar, Collie KAN."

♥

På denna bana gick det ju bättre för Diezel än på första,
trots det blev det bara en 11:e placering.
"Trevlig runda!" stod det på denna kommentaren och poängen blev 84p.
Det var en hel del avdrag för sena och sneda sättanden, 1p för nos, 3p för bristande samarbete, 1p för helheten och även här lyckades matte sabba 3p för förarfel.

Men jag är så glad över att vi lyckades ladda om och fick med oss en mycket bättre känsla, trots att även denna runda var en av de sämre vi gjort tillsammans.

När väl prisutdelningen var klar, så kände jag mig mycket glad och stolt över mina underbara colliepojkar. Nu gäller det att fortsätta träna och så håller vi tummarna hårt inför nästkommande tävlingar.
Om vi lyckas ta varsin godkänd runda till så blir vi klara för att flytta upp till avanceradklassen.

 ♥

På tal om det så vill jag rikta ETT STORT GRATTIS min fin vän Ann & hennes Moa som i lördags fick sin nya titel RLD-F
och kan från och med nu tävla i avanceradklassen :)

-Ni är så otroligt duktiga och fina tillsammans!!!

Nu blickar vi fram mot nya mål...
Ha det fint.

Kramar från mig och colliepojkarna.

♥